Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade ej nämt ett ord för honom om sin
förlägenhet, liksom de öfverhufvud taget aldrig bådo
honom om penningar. De visste att han gaf, så länge
han hade något — och det var icke mycket, icke ens
så mycket, att han än i dag kunnat göra sig fri från
de skulder, han ådragit sig under sin studietid.
Hvar skulle han nu taga pengar från till hyran?
Stackars Hilda hade varit klen sista tiden, det borde
han tänkt på. Hon hade naturligtvis ej kunnat få
ihop den summan nu.
»Och så skall jag be pastorn vara god torka sig
om fotterna och inte dra opp all den där leran i min
snygga förstuga», sade värdinnan i retlig ton.
Komministern såg litet häpen på sina fötter. Han
hade kommit till fots från landet i dag — det var
icke torgdag och han hade ej kunnat få åka. Han
skrapade sina stöflar mycket samvetsgrant, men
spottade i detsamma inåt förstugan. Nu bröt värdinnans
länge samlade galla riktigt fram.
»Var så god och låt bli det där!» ropade hon.
»Här skall då alltid se ut som i ett svinhus, när
pastorn har varit här.»
Men dä tröt slutligen den beskedlige
konimini-sterns tålamod; han höjde varnande sin hand med en
åtbörd, som han företrädesvis brukade använda vid
sina predikningar på bot- och bönedagar och utbrast:
»Kvinna, bevara din tunga. Den är en liten lem och
dock kommer den stora ting åstad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
