Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I natt», upprepade han ännu en gång. »Var
någon främmande hos er i går afton då?»
Systrarna förstodo ej frågan. Hilda var den enda,
som kunde beherska sina snyftningar tillräckligt för
att omtala förloppet.
»Nej, mamma gick och lade sig strax sedan du
hade gått. Hon hade lite hosta och var mycket
matt, men vi trodde inte det var något farligt. På
kvällen talade hon mycket om dig och hur det skulle
bli för oss, när du fick pastoratet. På natten begynte
hon fantisera litet och trodde att du redan hade fått
det. Och så sade hon: ’du skall inte vara ledsen,
Gusten lilla, för att du måste bära mig dit ut.
Kyrkogården ligger ju så nära — du har mig ju strax
utanför fönstret’ — och en stund senare lyfte hon
hufvudet, som om hon lyssnade, och sade: är det min son,
kyrkoherden, som kommer?’»
Härvid brusto systrarna ut i högljudd gråt, men
Hilda lade med en för henne ovanlig mildhet sin
hand på broderns axel och sade: »Var det inte godt,
Gusten, att hon fick dö i den tron? Hur det nu må
gå med pastoratet — hon blef i alla fall inte sviken
i sitt hopp.»
Det började arbeta häftigare i komministerns bröst;
han harskade sig våldsamt, fick slutligen stämman klar
och utbrast: »Gudskelofl Gudskelofl Så är det ju som
om jag fått pastoratet i alla fall!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
