Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åh, Herre Gud! under det tårarna sipprade utför
näsan.
Yngste sonen, studenten, hade skrifvit på
baksidan af brefvet en hälsning, att hon skulle ställa sig
väl med vår Herre, så att hon finge lefva tills de
hunno ner. Ja, det skulle hon nog, och hon visste
allt, att vår Herre hade tänkt på henne med detta här.
. Hon kände sig också så märkvärdigt kry och
rask nu hela våren. Hon tyckte hon hade inte rört
sig så lätt på mången guds dag. Ögonen blefvo
också liksom litet klarare, hon märkte tydligt en
förbättring och hon trodde det var, emedan vår Herre
Ville unna henne den glädjen att riktigt kunna se,
’ hur de unga sågo ut nu när de blifvit så stora —
och så märkvärdiga och berömda, ett par af dem.
Och inte tyckte hon, att hon hörde så illa nu häller.
Hon skulle nog kunna känna deras röster.
Ja, de hade blifvit fasligt berömda, ett par af
barnen. Äldsta sonen var författare och hade skrifvit
en hel mängd böcker, som man talt mycket om i
Stockholm. Hon hade läst så mycket i tidningarna
om det — för Anna i handelsboden brukade komma
till henne med tidningar — och hon hade väl icke
förstått allt hvad som stod om böckerna hans, men
det begrep hon ändå, att han fick både beröm och
klander. Och de tidningar, som klandrade honom,
tyckte hon inte om. Så mild hon annars var i sina
omdömen om alla, påstod hon dock bestämdt, att de
voro skrifna af ovänner, som afundades honom hans^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
