Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olga drog sig undan från alla och gick ständigt
ensam med sina mörka, gnagande tankar. Till
modern kunde hon ej förtro sig, ej häller till syskonen
— hur kunde hon för någon bekänna sin
förödmjukande historia. Hennes fåfänga och äregirighet voro
lika stora som mormoderns, men den hade blifvit ändå
långt bittrare kränkt, och den fanns hos henne i ännu
farligare form, ty den var förenad med faderns
omätt-liga njutningslystnad. Hon ville njuta af lifvet, hon
ville vara älskad, beundrad, applåderad, hon ville vara
omgifven af all rikedomens och lyxens förfining —
hon ville lefva ett lif af oafbruten spänning, strider,
triumfer, som Patti och Nilsson — och där bredvid
ville hon ha sin stora kärlek, en man, för hvilken
hon kunde offra allt, som hon tillbad, som hon,
divan, hvilken behärskade en värld, i sin ordning
behärskades af och tjänade — detta var hennes
säll-hetsdröm. Och hon tyckte sig blifva vansinnig vid
tanken på att hon nu plötsligt stod där beröfvad allt
detta, och hon tyckte, att om hon kunde köpa
tillbaka den flydda lyckan för blott några ögonblick,
mot ett helt lif af lidanden sedan, så vore hon villig
att göra det.
Det var en och annan som trodde, att hon rent
af gick i själfmordstankar. Man hade sett henne
några gånger i sommaraftonens gråblå skymning stå
nere vid stranden och stirra i vattnet på ett éå
underligt sätt, som om hon haft något styggt i sinnet.
En af grannarna, som hade varit i Stockholm och
Lif fler* Ur Ufvet. III. 2. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
