Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kommer jungfrun ihåg de där
födelsedagsku-sarna då, som vi alla tyckte så mycket om?»
»Ja, Heu*re Gud, det var ett skålpund fin
hvete-brödsdeg, ett halft skålpund smör och ett kvarts
skålpund socker. Och ibland, när det skulle vara fint
främmande, kunde gamla baron själf komma ut i
köket och säga: ’i dag skall jungfrun bjuda på
födelse-dagskusar till kaffet’. Och då blef lilla Axelina så
glad och hängde mig i kjolen hela dagen för att få
smaka på degen.»
»Ja, det har hon berättat om så många gånger»,
sade hustrun.
Men författaren ville gärna veta något om
jungfrun själf, och han begynte fråga henne om hennes
lif innan hon kom till Lindesnäs. Hon var ju ändå
gamla människan redan då, 40 år.
Ja, det var då ingenting att tala om. Då hade
hon bara tjänt hos tarfligt folk; Lindesnäs var
hennes första herrgårdstjänst.
Det var allt hvad de fingo veta om det.
»Ja se det har jag aldrig hört henne orda någe
om», sade hustrun. »Det är som om hon inte
funnits till i världen förrän när hon kom till herrskapet.
Men om de kan hon sitta och tala hela dagarna,
antingen man har tid te höra på henne eller inte —
och de kan då också vara detsamma, för nu har en
väl hört de samma historierna hundra gånger.»
»Och har jungfrun inga slägtingar, som hälsar
på sig någon gång?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
