Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, nu vet jag då visst, att hon har att tala
om, så länge hon ännu far lefva», sade hustrun.
Med ett sakta uttaladt: »Gu välsigne!»
omfamnade hon den ena efter den andra af hela familjen.
Hon såg icke Olga, som stod på afstånd. Med
döf-vas oförmåga att moderera rösten sade hon högt till
modern: »Hvar är Olga? Hon har legat mig så
mycket på järtat för allt hvad di berättat om henne
i sommar. Jag tycker det är så synd om henne.»
Emy sköt systern fram till gumman, och denna
lade då sin darrande hand på hennes axel och sade:
»Hon ska inte vara ledsen, för allting går öfver, bara
man har tålamod. Gu välsigne henne!»
Olga brast i gråt och sprang ut.
Denna gång, då vursten for framåt vägen, gaf
det intet eko af muntra röster genom de tysta
skogarna. Olgas utbrott af sinnesrörelse, gummans blida
»Gu välsigne!» och det underliga intryck, som den
nittioårigas historia eller frånvaro af historia hade
gjort på alla de unga, lade en dämpad ton öfver
deras samtal.
Olga satt som vanligt tyst, men i hennes ännu
fuktiga ögon glödde som en ny eld. Hon hade hakat
sitt brännande hopp fast vid den gamlas välsignelse,
men icke i den mening, som denna tagit det, att
hon skulle lära att hafva tålamod; nej, på denna
välsignelse från en nittioårig, hvars hela lif varit en enda
lång försakelse, byggde hon på nytt upp sina
bedårande drömmar om den lycka, som hennes hela va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
