Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, vi har blitt gifta i fattighuset, vi.»
»Var det här, ni lärde känna hvarandra?»
»Ja, det var det. Han kom på samma rum som
jag, och jag såg att han var så bortkommen och var
inte go te å sköta sig på någe sätt. Och jag var
förestånderska då, och så tyckte jag han kunde
behöfva någon, som tog hand om’en, och så gick jag
till kyrkoherden och frågte om vi kunde gifta oss,
och han sa, att det inte var någe hinder.»
»Det vill säga, det var ni, som friade till honom
och inte tvärt om?»
»Ja, det var det, förstås. För jag var ju
förestånderska, och han kunde inte reda sig själf.»
»Hvarför kunde han inte reda sig? Han var väl
unga karlen då?»
»Ja, inte var han gammal, det kommer inte i
fråga. Han var bara femti år då och jag var femtitvå.
Men se han var bättre folks barn och hade aldrig
dugt till grofarbete, och därför fick han lof te komma
på församlingen så tidigt.»
Den äkta mannen upplät nu sin röst, en mild,
dämpad stämma, som tycktes skapad för att med
ömma och vänliga ord intränga i kvinnohjärtan.
»Min farfar var prost», sade han, »och far min
var handlande. Men han dog när vi barn var små
och sen fick vi slå oss fram själfva.»
»Nå, och hur kom det sig att ni fick lust att
gifta er med gumman här då?» fortfor fru Holmberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
