Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sluta med ett fall in i den omgifning, hon såg
omkring sig. Detta var i stället ett sorglöst, ungt
väsende, som finner verkligheten så grotesk och löjlig,
att hon med sina varma, färgrika drömmar aldrig
tycker sig kunna nås af den.
Den lilla muntra gumman fortfor: »Ja, hade
Kajsa inte blifvit gift med honom, så hade hon
minsann inte haft det så godt, som hon nu har det.
För hon var inte länge förestånderska, förr än hon
fick slaget och blef så där nervsvag, som hon nu är,
så att hon inte kan förtjäna något Men gubben han
förtjänar bra på sina käppar, så att hon kan fa kaffe
hela året om.»
Gubben hade stått försjunken i tankar och inom
sig fortsatt sitt svar på prestfruns fråga, om det
således bara var af barmhärtighet, som han gift sig
med henne. Och så undslapp det honom det
klassiska ordet: »ser frun, jag tyckte allt också, det var
godt få ett hem».
Ett hem! Han sade det med en så hjärtlig
öfvertygelse, att fru Holmberg såg sig om i rummet
på nytt för att upptäcka någonting, som kunde tyda
på att Kajsa lyckats sprida en antydan af hemkänsla
omkring sig i det stora, gemensamma rummet; blott
en vrå, som kunde ha karaktären af att vara för dem
två allena! Men hon såg intet annat än den stora,
dubbla fållbänken, som med fotterna gränsade till den
sjuka flickans med det såriga ansigtet, och med
huf-vudet till det nittiåriga skelettets. Och dock var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
