Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt, som kom fru Halmberg att ana, att det inte
bara var för att han var »för fin», som han blifvit
insatt som försvarslös pä fattighuset vid femti års
ålder.
Efter måltidens slut blef det ett särskilt
högtidligt ögonblick, då prestfrun hade den glädjen att
kunna utdela penningebref från Amerika till icke
mindre än fem af gummorna. De allra flesta hade
en son eller en dotter i Amerika och dessa hade det
mycket bättre än de andra, ty de fingo nästan alltid
en penningesändning hvar jul, som räckte till att
förse dem med mången kaffetår under årets lopp —
och ibland kunde det nog bli öfver till lite kläder
med. En fick sju kronor, en annan tio, den blinda
och döfva gumman fick hela tjugu. Det var dock
flera som väntade utan att fa något, hvarvid
emellertid fru Holmberg tröstade* dem med att det var inte
sagdt det kom fram så precis på själfva julafton, det
kunde nog komma sedan. Och hon meddelade att
kyrkoherden hade fått ett bref från Minneapolis med
tio kronor i, som det inte stått på till hvem det var,
bara att det var till »gumman i fattigstugan». Var
det någon som hade en son i Minneapolis?
Jo, mor Maja hade väl haft en där, men di sa,
att han var död. Tänk om han inte var död ändå.
Och hon, som hade sörjt så!
Jo visst var det säkert, han var död, försäkrade
Smeds-Anna, hennes son hade ju skrifvit om det, han
hade ju varit med när olyckan skedde. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
