Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ FATTIGSTUGAN.
tid — den som kunde — men Gud, Gud, man kunde
ju ingenting, när verklig nöd var på färde!
När de höllo utanför fattigstugan och mor Maja
skulle stiga ur, sade hon: »Om nu frun ville vara
barmhärtig, så lät hon mig vänta att gå in tills di
alla sofve. Jag vet, att di nu fått bref från Amerika
lite hvar, och att di sitter där med sina
fotografikort och pratar om sina, och det kan jag rakt inte
tåla.»
»Ja, ja — gör som ni vill, förstås!»
Fru Holmberg förvånade sig öfver sig själf, hur
hon kunde lata sådant ske; låta den stackars
gumman gå och sätta sig borta vid vedskjulet i det
fallande snögloppet, insvept bara i sin tunna sjal, när
hon skulle haft fest och julglädje.
Och aldrig hade hon känt sig så hjälplös gent
emot missförhållandena i världen, som då hon sedan
satt i sitt eget, trefliga, ljusa hem bland man och
barn. Hon, som hoppats att kunna vara glad själf,
sedan hon ansträngt sig af bästa förmåga att glädja
andra, hon satt där nu med en tyngd på sinnet, som
icke ens hennes varma, religiösa tro kunde lätta;
känslan af hur litet man ändå kan göra för andra
och hur hvar och en måste bära sitt lidande
ensam; det hopplösa i att bränna af önskan att trösta
och känna hur all verklig olycka ändå undandrar sig
ens hjälp — tomheten i att vara lycklig själf, dä ej
andra äfven kunna vara det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
