Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man nästan icke kunde tala med henne utan att
det blef en scen och tårefloder.
Det gjorde honom ondt om henne, han kände
hvarje hennes tår som en förebråelse mot sig — allt,
allt i huset kände han som en förebråelse — och dock
rådde han ju inte för det, han hade ju ansträngt sig
på allt sätt för att skaffa sig någon fast plats utan
att lyckas. Där voro ju så många inom hans yrke
i samma ställning, gamla män och familjefäder, de
allra skickligaste och dugligaste* Men hvad ville
man göra, när allting låg nere och ingen ville släppa
till pengar. Emellertid mognade allt mer inom
honom den plan, han länge närt i hemlighet, att om
han nu icke finge platsen inte gå där längre och
låta sig förödmjukas, utan — återgifva Hilma sin
frihet och själf gifva sig ut till Amerika på vinst och
förlust. Hon skulle nog taga sig mycket hårdt af
det först, men det var dock bättre äfven för henne
än denna eviga väntan — kanske kunde hon finna
en annan man, som bättre kunde sörja för henne,
hon så väl som Annie.
Med dessa tankar körde han upp i allén, och
det var följaktligen med en mörk och sluten min
han hälsade sin fästmö, som kom springande mot
honom och hoppade upp i trillan bredvid honom.
»Älskade Fred — så jag längtat efter dig! Tänk,
att jag nu inte sett dig på hela fjorton dar! Och
Annies fästman har varit här tre gånger under tiden,
och i morgon kommer han igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
