Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tressera sig för något annat än deras rent personliga
förhållanden, och i dag gick det mindre än någonsin.
»Hör du — kan du inte skaffa mig en ritning
på huset där på Nyfors», klippte hon af ett af hans
yttranden om skörden i år. »Jag ville så gärna tänka
mig lite, hur vi ska fa det.»
»Jo, det vore just klokt att sitta och tänka sig
in i det, när man inte alls vet hur det går. Jag
riktigt ber dig, att inte göra dig så säker. Jag blir helt
förtviflad, när jag hör dig.»
»Men du måste fä den», invände hon och hängde
sig tungt vid hans arm. »Dtf måste, för att annars
kan jag inte bära det längre.»
»Hvad menar du med sådant tal. Det som ska
bäras, det kan man också bära.»
»Kan man inte också brista — det fins mer än
en, som gör det. Jag kan inte längre stå ut med det
här lifvet, det pinar ihjäl mig.»
Det var en intensitet i hennes ton, som
öfver-raskade honom, och liksom lät honom ana, att
hennes många hysteriska utbrott hade en djupare grund
än han trott.
»Detta att evigt vänta och längta», fortfor hon,
»alltid behöfva skiljas, alltid ha andra, som stå
emellan, aldrig känna sig tillfredsställd, alltid lefva i
spänning! Jag känner hur det har tärt på mig. Du mins
själf, hur jag var röd och rund, när du först lärde
känna mig. Och hur ser jag ut nu, blek och glåmig,
så jag skäms för mig själf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
