Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kommer visst någon därute», sade hon.
Gästerna begynte nu verkligen komma, och under
de följande tio minuterna sorlade rummen af
lyckönskningar samt beundrande utrop inför de utställda
presenterna. Det var endast ett litet sällskap
inbjudna, brudens och brudgummens närmaste
släg-tingar, och alla frågade naturligtvis efter Alins.
Fru Billgren upprepade för hvarje gång det stereotypa
svaret: »Maria är inte riktigt rask», men herr
Billgren, en korpulent, godmodig gammal herre, som
var känd för att aldrig kunna bevara en hemlighet,
svarade mera uppriktigt: »det vete tusan hvad som
farit i dem. Min hustru har haft bref från Maria,
men jag har inte fått läsa det».
Paren ordnade sig för att gå till bordet. Det
räckte icke till någon herre åt fru Isberg, och till
och med Alberts kusin, som var en helt ung fru,
fick gå före henne — »emedan hon ju ändå var något
närmare slägt», förklarade ursäktande fru Billgren,
då fru Isberg kom ensam sist af alla de främmande,
medan värdinnan stod där med sin kavaljer och
väntade för att se att allt gick riktigt till.
Ja, fru Isberg kände till dessa förevändningar —
vanligtvis var det tvärtom, hon »som slägting» eller
som »nära vän i huset», fick alltid sitta på tarfligaste
platsen, vanligen mellan småflickorna eller bredvid
guvernanten, och fick nästan aldrig någon
bordsherre. De bjödo henne alltid när de hade främmande,
och hon kom alltid, fast hon mycket väl visste att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
