Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina frågar ingen — ipen jag ska ha den äran att
säga det, att min flicka är lika god som någon af de
andra . — och för öfrigt må man tänka om henne
hvad man vill, det bryr jag mig inte, om, men förr
ska di få ta lifvet af mig, än di beröfvar mig min
rätt att åtminstone ha ett hem som hon kan komma
till, om hon vill — jag behöfver inte låta sätta in
mig på en inrättning, jag mer än lilla fru Hjort eller
min kära Lydia själf — jag är inte ett ensamt
fruntimmer, som ni säger, för jag har barn såväl som ni
och jag behöfver inte förneka dem — och jag har
väl mänskliga känslor såväl som ni, och vill min
Clara komma hem till sin gamla mamma, så ska
hon veta, att hon sitter och väntar henne — pch väl
är det ett tarfligare hem än ert, men ett hem ska
jag med Guds hjälp ha för henne i alla fall, så länge
jag lefver.»
Det blef dödstyst i rummet, och fruarna vågade
knappt se på hvarandra en gång, beherskade af en
underlig känsla af blygsel, som om de alla
personligen förolämpat denna mor och hennes dotter. Det
var som om de alla hade något att göra godt igen,
och hade Clara i detta ögonblick trädt in i rummet
skulle hon blifvit mottagen med större
hedersbetygelser än själfva den unga bruden.
Fru Isberg reste sig midt i denna beklämda
tystnad, återvann sin själfbeherskning och föll genast in
i sin vanliga, kufvade ton, som liksom gick ur vägen
för alla: »nej, nu har jag ju stört högtidsdagen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
