Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tillgänglig. Han hade den egenheten att ha
marmorhuggarne inne hos sig på samma studio, där
han själf arbetade. Hans ömhet och konstnärliga
ansvarskänsla inför sina verk tillät honom icke att
såsom andra lemna bort dem åt marmorhuggarne att
på dessas ansvar fuliföras. Han måste själf öfvervaka
äfven det mekaniska arbetet, och själf kunde han
också mången gång lägga hand därvid. Ja, när det
icke ville gå riktigt med det nya arbete han för
tillfallet höll på att forma i lera, kunde han ofta gripa
mäjseln och ställa sig att hugga under timtal, tills
denna rent kroppsliga ansträngning återskänkt honom
sinneslugn. Det var hans sätt att öfvervinna kriserna
i sitt konstnärskap i stället för att som de andra
gå ut och flanera eller drifva omkring på vinkällrarna.
Han var i själfva verket lika skicklig i denna
mekaniska sida af sitt yrke som handtverkarne själfva.
Hans breda hand och muskulösa arm var en
arbetares, och han satte en ära och stolthet i att vara
handtverkare på samma gång som konstnär.
Men nu var han trött, både fysiskt och andligt.
Han kände sig vara kommen till den punkt, då
kritiken endast blir ett ofruktbart själfplågande. Och i
sitt hjärta instämde han med sina vänner, Rosalia
uppe i’föreningen och Cesare med hustru vid Ripettan,
att han behöfde komma bort på en tid.
Likvisst icke långt bort. Ty han kände, att han
då icke skulle ha någon ro. Ett ofullbordadt verk
höll honom alltid liksom i fjättrar, han var som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
