Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bassano nickade med en stolt min.
»Men, Ville, det är ju alldeles’ vanvettigt att vi
beger oss till ett sådant röfvarnäste», utbrast Lina,
»Du ville ju upplefva något romantiskt»,
skrattade han.
Vagnen stannade vid själfva ingången till byn.
Här kunde inga åkdon färdas, ty gatofna bestödo
endast af trappor, icke ett enda hus låg på samma
nivå som det andra, och de voro allesamman så
förfallna, så fästningslika med sina mörka murar och
små fönstergluggar, kvinnorna och barnen, som sutto
eller lekte på trappstegen, sågo så vilda, sturska och
och hotfulla ut, att Lina på deras i pockande ton
tillropade: »un soldo, signora!» formligen strödde ut
slantar i en känsla af att detta icke var en allmosa
utan en skatt som denna befolkning fordrade af
främlingen, och som de ej skulle tveka att utkräfva med
våld, om den vägrades dem.
Casa Benigno skulle, efter anvisning, ligga högt
ofvanför byn, hvarför de måste klättra uppför den
långa, krokiga hufvudgatan, där byns hela befolkning
tycktes samlad och där de kände sig granskade och
vägda af hvarje öga. En gammal, barfota kvinna i
trasor, men med en så ståtlig hållning och en så
morsk uppsyn, att Lina knappt vågade tala till henne,
bar hela deras packning på sitt hufvud. De kommo
utanför byn på en gångstig, som mellan stenar och
grus steg alltjämt uppåt.
»Är det så långt bort, Casa Benigno?» frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
