Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig genom törnehäckar och sårade sina fingrar,
kastade sig ned vid bäckar och badade ansigte och
händer samt pladdrade hela tiden det mest barnsliga,
muntra nonsens, som lät lika meningslöst och
lifs-lustigt som fogelkvitter.
»Det är så sällan jag far komma ut», sade hon.
»Och jag kan verkligen inte begripa, att jag fick
komma med er. Jag brukar aldrig f£ det — mamma
måtte fattat särskildt förtroende till signoran.»
Ville, som hela tiden betraktade henne och följde
alla hennes påhitt med samma välbehag som man
ser en stenbock klättra eller en hundvalp leka,
frågade välvilligt: »Hvarför får ni då så sällan komma ut?»
»För att pappa och mamma ä så stränga mot
mig, de tycker att jag har så många fel och de trdr,
att det blir bättre genom att neka mig allting. Men
det gör det inte, jag far bara mer lust för allt, hvad
som är förbjudet.»
De voro nu vid ingången till skogen, men Lina,
som dunkelt hade föreställt sig denna urskog såsom
en park med väl sandade gångar, tvekade något då
det gällde att sätta foten i alnshögt gräs.
»Hvarför heter den La Serpentina?» frågade hon.
»Fins det då så många ormar här?»
»Ja visst», sade Carmela och hennes ögon lyste.
»Här fins allt möjligt: ormar och ödlor och
skorpioner och rådjur och stengetter och stora, stora foglar.
Och ibland drifver herdegossen de svarta svinen och
bufflarne in här, och då rifver de och sliter i de unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
