Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig någon flicka förälskat sig i mig i min
ungdom, tänkte jag, så är det väl inte sannolikt, att
någon skulle göra det numera. Och, uppriktigt
sagdt, så mycket idealist är jag, att jag inte ville
gifta mig med en flicka, som kanske skulle ta mig
bara för att bli fru — utan kunde ingen bli kär i
mig, så fick det vara. Men» — han stannade och
harskade sig lite — »nu är det så, att — ja, det är
verkligen otroligt» — han skrattade förläget — »kan
du tänka dig något så narraktigt — hon påstår,’ att
hon är kär i mig, dul» bröt han ut och stannade
framfor sängen.
»Carmela — å, det visste jag!» ropade Lina, så
utom sig af förtjusning, att hon sprang upp ur
sängen, insvept i lakanet från midjan till fotterna.
»Det är ju en alldeles ofattlig lycka, du!» Han
kramade systern duktigt intill sig, och klappade
henne på ryggen nervöst och upprördt, nästan som
om han varit färdig att brista i gråt.
»Gå din väg och låt mig klä mig!» ropade Lina.
»Hur i all världen har allt detta gått till — nu, den
här stunden, jag sofvit.»
Aldrig hade Lina klädt sig så fort förr. Om tio
minuter stod hon ute i salen, där hon fann Ville och
Carmela sittande i soffan med armarna om hvarandra
som ett förlofvadt par.
Carmela sprang upp och omfamnade henne.
Lejfler> Ur lifvet* III, 2. jo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
