Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också arbetade han som i feber; för första
gången var han snäsig mot sina arbetare, han tålde ej,
att de talade till honom. Och när det knackade på
dörren utifrån for han upp som en ursinnig, hans fa
hårtestar stodo på kant, och han formligen skrek:
»ingen släppes in».
Hans vänner, Cesare och Maria vid Ripettan,
voro mycket bekymrade för honom. De trodde att
han fått något slags hemlighetsfull smygfeber
däruppe i Sabinerbergen. Han kom med släpande steg,
beställde ingenting, men nickade frånvarande till hvad
som hälst, som de föreslogo honom att äta, och när
så maten kom fram, lemnade han den nästan orörd.
Äfven hans värdinna, den genom välvilliga donna
Barbara, som han bott hos allt sedan han kom till
Roma för femton år sedan, iakttog med oro och sorg
hans förändrade väsende. Han hade sitt rum ofvanpå
hennes, och hon hade nu i så många år varit van vid
att höra honom komma hem regelbundet senast mellan
12—i på natten, strax gå i säng och sofva lugnt
tills han följande morgon steg upp för att gå till sitt
arbete, att hon nu fann det ytterst betänkligt, då hon
märkte att han ibland ej kom hem förrän på
morgonen eller också steg upp midt i natten och gick
ut eller ock vandrade af och an i sitt rum hela
natten. Och hur skyggt han undvek hennes vänligt
frågande blickar, när han kom ner på morgonen!
Det var som skulle man stuckit honom med hvassa
nålar genom att bara se på honom. Och donna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
