Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÅTANDE VENUS. • 2g\
-^-.-y–-,–-
Barbara hade ändå varit van vid att han talade
iför-troligt med henne som med *en moderlig väninna.
Ja, han var skygg — han var formligen rädd
för sina vänner, och hvarje välvillig och bekymrad
blick gjorde honom utom sig. Han tyckte, att han
nästan hatade och afskydde alla dem, som han visste
höllo af honom, och som därför hade ett slags rätt
till hans förtroende, han skulle velat vara bland idel
likgiltiga, främmande menniskor, velat gömma sig
någonstans i en källare, dit icke ens dagsljuset kunde
intränga.
Men mest af alla hatade han sin beskedliga
syster Lina. Ty om hon icke hade stannat där uppe,
utan följt med honom hit, så skulle kanske historien
nu vara slut och han skulle funnit styrka att glömma.
Men nu höll hon honom ju i en ständig, outhärdlig
spänning, som hotade att göra honom galen. Hvad
ville hon, hvad var hennes mening med att dröja
där så länge. Ämnade hon kanske medla försoning,
söka anknyta förhållandet på nytt?
Men,. herre du min Gud och skapare, är det då
tillåtet att vara så enfaldig, så stockblind, som hon
var. Kunde hon då aldrig få ögonen upp för hvad
slags flicka det var, som hon gått och förälskat sig
i så mycket, att hon lyckats sätta i äfven honom —
ville hon kanske, att han skulle gifta sig med en
flicka, som han ej kunde våga lemna ensam i en
väns hus af fruktan att hon skulle stjäla hans
näsdukar och som skulle ge honom tjufvar till söner 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
