Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förevigat. Och i dess ställe stod han där nu med
ungdomen bakom sig, så fattig, så utblottad, så
plundrad på hvarje glädje i lifvet, att han afundades
sin mar mor huggare, Beppino, som aldrig hade gjort
några anspråk på att bli konstnär, men hvars lilla
hustru, sömmerskan, kom och hämtade honom om
eftermiddagen när han slutat sitt arbete för att
tillsammans gå hem och äta en portion mackaroni och
vagga lillan, som under dagen varit bortlemnad till
en grannhustru. Ja, han afundades Beppino 1
Och nu först såg han klart, hur medelmåttig
hans Bellman var. Detta hade just varit något att
sträfva för, att få ett sådant monument upprest i
hufvudstaden, att gå till eftervärlden med ett arbete,
som trots alla ansträngningar, allt kärleksfullt
studium dock aldrig blifvit något uttryck för hvad som
djupast bodde inom honom! Hvilken löjlig illusion
att tro att man i konsten kunde nedlägga sitt
innerligaste, mest personliga själslif. Det blef ju dock,
äfven i bästa fall, blott en aflägsen antydan; endast
i ett annat hjärta kunde man nedlägga sitt eget
hjärtas djupaste känsla, och om lifvet nekade en
detta, blef man en stackars fattig och förkrympt
varelse, hur stor konstnär man än var.
Det knackade på dörren. Under sysslandet med
skynkena hade han glömt sitt vanliga
försigtighets-mått att läsa innanför, dörren stod till och med på
glänt, den sköts nu upp och in trädde en herre, som
Björk genast igenkände såsom en af sitt lands fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
