Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
principer och hon ville icke. En hög och ren panna
gaf ett ansigte intelligensens prägel — hon ville icke
se ut som en råtthund, då hon var en kvinna med
tankeförmåga.
En främling, som hört benämningarna »rankan»
och »den himmelsblå», skulle bestämdt ha gissat orätt,
om han blifvit uppmanad att angifva de olika
föremålen för dessa öknamn, hvari de sysslolösa
badgästernas kvickhet utmynnade.
Ty nog såg den lilla himmelsblå ut som en ranka,
som behöfde ett stöd, och icke var det lätt att af
denna mysande mun och kvittrande stämma sluta sig
till den vilda radikalism, som rasade under denna
milda yta.
Och nog såg återigen den s. k. rankan ut som
en riktig blåstrumpa — en riktigt lysande
himmelsblå blåstrumpa. Hon var nära tre alnar hög och
hade en viss muskulös senighet i sin kroppsbyggnad,
som föga erinrade om de kvinliga formernas vanliga
mjukhet; när hon talade, vände man sig alltid om
och undrade, om en man obemärkt bytt plats med
henne, ty stämman var en så djup alt, att den
liknade en bas. Men om man icke fäste sig vid dessa
yttre något förvirrande kännetecken, så skulle man
snart komma underfund med, att en äkta kvinlig själ
bodde under denna kraftiga yta. Hon hatade det
modärna emancipationssträfvandet — ja, hon hatade
så, att hela hennes själ råkade i uppror, då hon
blott såg på den lilla himmelsblå och tänkte på, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
