Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var förstämd i dag och talade icke mycket.
Det var med en beklämd och hatfull känsla hon
tänkte på sin gamla skolkamrat, Ulla Rosenhane^
Hon anacfé med en behagsjuk kvinnas* hela
misstänksamma svartsjuka, att denna konstnärinna med
de fria vanorna från ett otvunget umgänge med män,
den stora verldsvanan och den lätta samtalstonen,
skulle blifva en farlig medtäflerska för henne. Ty
hvad hade hon att sätta upp emot alt detta — hon,
som icke hade någon konversation, icke någon
bildning, icke några intressen. Hon hade ingenting annat
än sin kärlek — eller rättare sagdt, hon gjorde sig
inga illusioner på sig själf — sitt brinnande, intensiva
behof att blifva älskad. Icke älskad blott i mening
af att vara afhållen — det var henne alldeles likgiltigt,
och hon hade också ingen enda vän — men älskad
i den meningen att vara föremål för en mans åtrå,
hans brännande blickar, hans hemliga drömmar. Utån
detta var hela lifvet ingenting för henne — ett tomt;
meningslöst skuggspel, på hvilket hon stirrade med
frånvarande, likgiltiga ögon, och som föreföll henne
overkligt som en dröm.
Alt sedan hon var barn hade hon lefvat i dylika
erotiska stämningar. Hennes drömmande väsende
hade gjort att föräldrar och lärare trott henne vara
mer än vanligt intelligent, och man hade alltid ansett
sig böra fordra mindre flit vid läsning och andra
arbeten af detta rikt begåfvade barn, som ej fick
pressas in i vanliga former. De själfulla ögonen, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
