Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het öfver fröken Rosenhanes väsende, att man kände
hur föga det tjänade till att göra anmärkningar öfver
henne. Hon hade uppenbarligen mod att vara den
hon var och frågade så litet efter, hvad andrå tänkte
om henne och om hon passade i stycke med
om-gifningen eller ej, att hon nästan — lite grand —
imponerade — fast det var på samma gång något
retsamt i denna otroliga säkerhet. Och det allra
retsammaste var att trots detta själfsvåld, som hos
alla andra skulle varit brist på belefvenhet, var det
dock hos henne något så obestridligt distingeradt, att
man verkligen — verkligen —
Detta var lilla Nelly Nermans tysta refleksioner,
medan hon stod där och granskade både Ulla
Rosenhane själf och hennes målning.
Men Evelina Suhr sade till deras kavaljer,
docenten Rosenhane, med låg röst: Det är beklagligt
att se, hvad den modärna konsten är renons på hvarje
spår af idealitet. Ett sådant ämne nu som detta ■—
det är ju ingen tanke, intet idéinnehåll i det.
Docenten, som alltid kände sig högst obehagligt
berörd af alla stränga uttalanden och alltid sökte
medla mellan olika lifsåskådningar, skulle gärna velat
utförligt bemöta detta yttrande, men som han tyckte,
att de stodo för nära målarinnan för att han obemärkt
\
af henne skulle kunna hålla det lilla föredrag han
genast var färdig med, inskränkte han sig till ett litet
vänligt skratt och ett i tam ton yttradt: det vet jag
ändå inte, om man kan säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
