Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motstå tillfället att hålla ett litet föredrag. Han tog
sats och böijade, som han alltid brukade börja: Jag
undrar ändå, om man kan säga det.
Den ena öfverdriften var för hans väl skolade
justemilieu natur lika motbjudande som den andra.
Hvarje skarpt ord berörde hans milda och humana
sinne pinsamt och kom honom att rycka till som om
han fatt en pisksnärt i ansigtet.
Å ena sidan, fortfor han och såg på sina stöflar,
är naturligtvis den sträfvan inom konsten fullt
berättigad, som framför alt söker natur och sanning.
Men dock synes det mig vara att gå nästan väl långt
att fordra så stor frånvaro af all komposition, att
t o. m. den, som så att säga ger sig af sig själf,
som i här förevarande fall–
Här afbröts han af fröken Suhr, som med sin
djupa basstämma yttrade: det kunde jag verkligen
inte vänta, att docenten också skulle säga att det är
berättigadt, att konsten fram för alt söker natur och
sanning. Hvad är konst, om den inte först och främst
skall söka det sköna.
Visserligen, sade docenten, som fick små
nervryckningar kring ögonen vid detta obehagligt positiva
yttrande. Men att söka det sköna utan det
naturliga är en lika orätt väg — åtminstone i min tanke,
insköt han förmildrande — som att söka endast det
fula eller oväsentliga i naturen.
Fröken Rosenhane hade lagt hufvudet ned mot
akseln och kisade på taflan med ena ögat; nu tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
