Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lidelsefulla, af brännande åtrå skälfvande i dessa
sänkta ögonlock och dessa nervösa, smala läppar.
Ulla såg på dem med intresse.
De stannade af höflighet, men uppenbarligen
ogärna, då de fingo se henne. Falk teg och såg bort
med en förströdd min. Fru Krabbe yttrade något i
sväfvande ton om att arbeta i denna hetta.
Hettan är skön, sade Ulla. Här i norden kan
man minsann inte få för mycket af den.
Falk fick nu plötsligt ögonen på hennes målning.
Nej se, den er jo praegtig, utbrast han varmt.
Det var något äkta i detta tonfall, som man ej
kunde misstaga sig på. Här var en naiv
skönhetskänsla, som var mer värd än all estetisk konstkritik
och som med ens gjorde Ulla meddelsam.
Tycker ni inte att jag fått in för varma toner
i luften? frågade hon.
A — jeg ved ikke — det er så skjönt. — Ikke
sandt? frågade han fru -Krabbe.
Jo — mycket vackert, svarade hon i likgiltig ton.
Ulla såg på henne. Det låg ett skimmer af lycka
öfver henne — af en egendomlig, mättad sinlig glöd.
Hvad var taflan eller naturen eller de omgifvande
människorna för henne mot hennes egna drömmar.
Ulla kände ett styng i hjärtat, då hon såg på
henne. Denna idéfattiga, obegåfvade, apatiskt
overksamma Anna Krabbe, som aldrig haft något mål i
lifvet — hon var lycklig hon i alla fall, lyckligare än
hon själf med alla sina framgångar, all den beundran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
