Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss varit så fulla af sinlig berusning, lågo nu stränga
och hårda under de skarpa ögonbrynen.
Just som Falk nådde bryggan med sin börda
kommo två herrar gående åt samma håll nere på
strandvägen. I nästa sekund stod Ulla åter på
marken, och den ytterst förnäma hållning, hvarmed hon
besvarade den ene herrns hälsning, tycktes liksom
enkom ämnad att inskärpa, att om hon ibland tillät
sig och andra ett visst själfsvåld var det endast
emedan hon var en tillräckligt fulländad verldsdam
för att kunna våga, hvad en som varit det minsta
osäker på sig själf och på sin förmåga att draga upp
gränserna, aldrig skulle kunnat riskera.
Herr Krabbe, som med stor förvåning sett den
föregående scenen och som redan hade ett tvätydigt
skämt på läpparna, häjdade också detta straks och
bugade sig mycket vördnadsfullt för fröken
Rosenhane, under det hans följeslagare gick fram och
hälsade på hans fru.
Jag tror hustru min ämnar sig ut och segla,
inföll nu herr Krabbe. Men stopp med det, min
gumma lilla. Nu kommer du alt hem och ger oss
helan — och halfvan med. Vi kommer just direkt
från ångbåten och är hungriga af själfva tusan.
Den min, hvarmed Anna hälsade sin mans gäst,
gaf just icke denne hederlige småborgare intrycket,
att han var synnerligen välkommen. Han anade icke
annat, än att hela hennes missnöje gälde honom och
Edgren, Ur lifvet. IW 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
