Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller den, som ni med flit undviker att nämna,
inföll hon med samma något ansträngda leende.
Fröken Rosenhane! Jeg tror, det er den sidste
jeg vilde falde på at forelske mig i.
Verkligen! — Det gick en liten skiftning öfver
Annas stränga ansigte och det kom som ett ljus i
de svarta, allvarsamma ögonen. — Det var underligt,
tycker jag. Hon, som har alt, alla möjliga
egenskaper, gåfvor, talanger — alt, som —
Alt for at vaekke beundring — intet for at vinde
kjaerlighed, inföll han.
Det var ju just det hon hade tänkt Hon blef
så segerviss, att hon vågade sig på att säga:
Tänk — och jag, som hade en så säker aning,
första ögonblicket jag såg er tillsammans, att ni skulle
bli förälskade i hvarandra. Jag tyckte ni skulle passa
så bra till ett par.
Det var Annas vanliga taktik, då en man
be-gynte bli förälskad i henne, att bry honom för alla
damer, som kommo i hans väg, och låtsa som om
hon själf vore utom räkningen. Men denna gång
uttalade hon på samma gång en tanke, som verkligen
låg henne på hjärtat.
Falk slog till ett skratt.
Nej, ved de hvad, frue, menneskekjender synes
de ikke at vaere. Jeg gad vide, om der er nogen i
verden, der mindre vilde passe for mig end netop
hende. Jeg skal gjerne tilstå, at der er noget
glim-rende ved hende — jeg er vis på, at hun har lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
