Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kommer och säger att det är inbillning — det
är för starkt, när man är så sjuk som jag.
Men, kära tant, sade Ulla urskuldande. Jag
menade bara —
Gå, gör mig den tjänsten att gå, upprepade den
sjuka och sjönk åter tillbaka mot sina kuddar.
Ulla var villrådig och upprörd. Hon vågade
hvarken lemna henne ensam i detta tillstånd eller
stanna kvar mot hennes vilja. Hon smög sig sakta
ut och begynle gå af och an utanför fönstret för att
kunna vara till hands, om den sjuka skulle vilja ropa
henne tillbaka. En oändlig sorgsenhet kom öfver
henne efter den öfversvallande lifslusten nyss. Hvad
lifvet kunde vara förfärligt — afskyvärdt! Vid denna
sjukbädd hade hon sutit fängslad i seks år, hennes
stackars lilla kusin, som redan förut hade en
tillräckligt grym lott i lifvet. Och därtill knappa ekonomiska
vilkor. Ludvig arbetade, det visste hon, långt mer
än hans krafter medgåfvo för att kunna hjälpa mor
och syster, som för öfrigt blott hade en liten pension
att lefva af. Därför hade han blifvit så underligt
tafatt och oduglig för det praktiska lifvet. Han hade
naturligtvis aldrig tid att taga sig rörelse i fria luften,
därför förde han sin kropp så slappt. Hur mycket
hade han icke måst arbeta för att få ihop de pengar,
som fordrats för deras sommarvistelse här — den
första fritid han tagit sig på fem år. Och hvilken
fritid med en sådan sjukling att vårda!
Och hon hade skrattat åt honom, hon som aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
