Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetat hvad det ville säga att försaka ett infall, mycket
mindre en allvarlig önskan — hon som icke kunde
göra så mycket som underkasta sig att ha tråkigt
en halftimme för en annans skull.
Hon kom just förbi fönstret och förskräcktes, då
hon såg ett ansigte mot rutan, ett förtvifladt och
för-bittradt ansigte och en hand, som vinkade henne.
Hon skyndade in igen och såg att fru Rosenhane
rullat sig fram till fönstret i sin stol. Hon vinkade
Ulla närmare intill sig för att ej behöfva anstränga
sig med‘att tala högt och hviskade till henne: vill
du inte vara barmhertig och lemna mig helt och
hållet Du hittar alltid på något, som plågar mig.
Jag vet nog, att du inte menar illa, men du förstår
inte. Du har hållit på att göra mig tokig med att
gå så där af och an förbi fönstret
Ulla gick ut igen och satte sig nu på en bänk
utanför andra sidan af huset. Nej, detta var icke att
uthärda! Hon hade aldrig varit ensam med mostern
förr och när Eglantine eller Ludvig varit närvarande
hade de alltid vetat att förekomma sådana scener.
Hon hade ej förr än nu anat hurudant deras lif var.
Det stod nu för henne med så pinsam skärpa som
motsats till det jubel, den ljufva, väntansfulla lycka,
som nyss hade genomströmmat henne. Hvad rätt
hade hon att vara så lycklig — men kunde hon i
alla fall, om hon också velat det, gifva bort sin lycka
till någon annan? Kunde hon gifva sina talanger,
sina vinnande egenskaper, sitt utseende, sin sundhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
