Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sina friska sinnen till denna stackars lilla
tvinande planta, som aldrig vetaf hvad ett sundt
ung-domslif ville säga. Hjälpa dem ekonomiskt var det
enda hon kunde, och det gjorde hon också. Icke
mycket, ty hon var icke rik och hennes eget lif
kostade mycket — men skulle hon då beröfva sig
själf all lifsglädje för att gifva åt dessa, som ändå
aldrig kunde fa lära, hvad lifsglädje var. Skulle hon
inte ha lof att vara lycklig — nu, just nu, när lifvet
lockade henne starkare än någonsin. Nu i
sommarens tid, då alt var så härligt öch bedårande.
Hon såg ut öfver den friska fjärden, som ännu
var i starkt vågsvall efter dagens stormiga väder.
Hon såg utåt den ljusa natthimlen med sina
oändligt fina färgtoner, där solen gått ned. Hon kände
den lena hafsvinden stryka sig öfver ansigtet. Och
så tänkte hon på det kvalmiga rummet därinne och
den sjukas för en frisk obegripliga nycker — och
hennes hjärta fordrade med stormande häftighet att
få vara lycklig, att fa gripa alt det härliga, som
lifvet lockade med — trots det, att andra måste, alltid
skulle lida — trots det, trots det!
Falk följde Eglantine hem från dansen, icke just
för hennes skull, hvilket hon i sin naiva tillförsigt
trodde, men i hopp att få råka Ulla än en gång
denna kväll. Ulla såg dem på långt håll och gick
dem till mötes.
Eglantine såg så strålande ut, där hon med små
ojämna steg hoppade fram vid den store norrmannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
