Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falk svarade äfven skarpt afböjande, då man
ville bry honom för Ulla.
De fingo nu från alla håll höra antydningar i
denna riktning. Det ögonblick var kommet, som
alltid inträffar i sällskapslifvet — två människors
djupaste hjärtehemligheter, som de ännu ej uttalat för
sig själfva, blottas skoningslöst och blifva allmänna
samtalsämnet. Ens ömmaste, blygaste känslor oskäras
af ord och blickar — man får icke ostörd kämpa sig
fram i ensamhet och söka sig till klarhet utan tvingas
slutligen -att se sina känslor med andras ögon och
döma öfver dem med andras mått.
Och här var ett förhållande, som var ännu
ömtåligare än de vanliga — ty det var icke helt enkelt
en ung man, som sökte sig en passande hustru, eller
en ung dam, som ville få en ställning och ett hem.
Det var tvärtom två, som kämpade en hård strid mot
en väksande böjelse, hvilken, om den fick öfvertaget,
hotade att rycka deras lif på sned, att ställa sig
hindrande i vägen för de mål, de hvar på sitt håll
fullföljde, en böjelse, som skulle leda till slitningar och
ej till harmoni, och som dé därför båda gingo ur
vägen för.
Och därför blef Falk ursinnig, då man begynte
egga honom med antydningar, han bet och slog
omkring sig med häftiga ord och snäsningar, så att
snart ingen vågade sig på honom mer. Men det
onda var gjordt, problemet var stäldt, klart och
oundgängligt: vill du hafva henne till din hustru, hon
Edgren, Ur lifvet. IV. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
