Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sprang uppför backen som vore hon
förföljd och nådde de andra, hvilka stannade, då de fingo
se’henne, i den tro, att hon sprang för att hinna
upp dem.
Hon vände sig om och stod än en gång stilla,
lyssnande.
Nej, han hade ingenting märkt. Var det icke
underligt att han icke äfven i sömnen känt och anat
hennes vidrörande. Älskade han henne verkligen?
Det hade icke .sett ut så i dag.
Det var bäst som det var; deras vägar kunde i
alla fall aldrig gå tillsammans. I morgon skulle de
segla tillbaka till Utskär för att sedan snart skiljas,
hon skulle till Stockholm på ett besök och därefter
åter till Rom. Den var slut, deras korta sommarsaga,
hennes kyss hade varit ett afsked, det hela hade
varit en vacker dröm, ingenting annat.
En vacker dröm! Vackrare än någon annan hon
haft. Men bara en dröm i alla fall.
Hon gick alldeles tyst och visste knapt att hon
gick i sällskap med de andra. Så småningom
aflägs-nade hon sig också från dem, vek af på en mindre
stig, som ledde genom en skogsdunge, och lade sig
här på rygg på ljungen med händerna under
huf-vudet.
Då de öfriga märkte, att de tappat bort henne,
begynte de ropa och hojta. Hon hörde det, men
Oaktadt hon visste, att det gälde henne, föll det henne
icke in att svara. Det var som när man i sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>