- Project Runeberg -  Ur lifvet / Fjärde samlingen. En sommarsaga 1 /
155

(1882-1893) Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade ingen att be om lof — hennes föräldrar voro
döda, och hon var myndig. Men docenten var, trots
sin öfversvallande lycksalighet, dödligt orolig för hvad
hans mor skulle säga om detta. Var det icke att
svika sina pligter till henne och systern — hade han
icke alltid låtit modern tro, att han skulle förblifva
ungkarl, för att kunna lefva och arbeta för henne.
Han liksom vred sig invärtes vid tanken på den scen,
som skulle möta honom vid hemkomsten.

Modern skulle ej göra honom direkta förebråelser,
hon skulle blott jämra sig öfver, att hon måste lefva
honom till en börda, och hennes sjukliga
misstänksamhet skulle komma henne ätt hädanefter dagligen
och stundligen tro sig i hans väsende märka ett
af-tagande i ömhet, som hon skulle tolka så, att han
önskade hennes död för att bli fri och kunna gifta
sig. Det skulle bli nästan outhärdligt, i synnerhet
då han kom tillbaka till Upsala och hade fullt upp
med arbete hela dagarna — det var så svårt dä att
tåla vid så många nervskakande uppträden, här gick
det väl ändå an, när han var ledig och fick hvila sig.

Men å andra sidan — det var en så ofattligt
jublande lycksalighet att veta sig älskad, att få drömma
om en framtid, ett eget hem! Trots sin teoretiska
öfvertygelse om mannens omotståridlighet, när han
älskar, hade han i sitt hjärtas innersta aldrig vägat
tro på möjligheten att vinna Nellys kärlek. Han
kände så svidande bittert att han var tafatt och att
man brukade skratta åt honom; men vissheten^ att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:20:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/urlifvet/41/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free