Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det går et skib til Sverige imorgen, fortfor han.
Men hvis de vil med det, må de tage herfra med
Kristianiadampskibet kl. 11 i dag.
Nu vände hon sig plötsligt om mot honom och
blef starkt gripen af uttrycket i hans ansigte. Mot
hans häftighet var hon beväpnad med en viss kall
oböjlighet — men inför denna stilla, dämpade, djupa
sorg, som nu stod att läsa i dessa manligt
ungdomliga drag, kände hon sig motståndslös.
Och det uppstod inom henne en bäfvande fråga:
har du rätt att bryta nu? Är du icke i själfva verket
redan bunden, bunden utan ett enda löfte, utan att
ha sagt honom ett enda af de hängifvenhetens eller
lidelsens ord, som kunna binda fastare än löften.
Skulle den sluta så all hennes kamp för att
bevara sin frihet och själfständighet? Nej, hon måste
rycka sig loss, nu straks, i dag, ja i dag — sedan
kunde det blifva för sent, ty han hade redan fatt alt
för stor makt öfver henne.
Med en stämma, som hon endast med möda
be-herskade, mumlade hon något om att hon skulle gå
upp på sitt rum och göra sig i ordning, samt gick
förbi honom med bortvänd blick och skyndade upp
för trappan.
Uppkommen på sitt rum begynte hon gå af och
an och fundera. Om en timme skulle ångbåten gå,
hon skulle stå där på däcket och se den sista
skymten af detma manliga gestalt, som blifvit henne så
Edgren, Ur lifvet. IV. j3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
