Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogonen, långt bort öfver fjället, uppenbarligen spejande
•efter något villebråd som hans skarpa ögon uppfångat.
Han vände ryggen åt hennes fönster utan att
tänka på att se efter, om hon var vaken. Det riästan
gladde henne, detta — ty det kom henne blott att
varmare känna fullheten af sin egen kärlek — en
kärlek, som ingenting fordrade, utan som egde all
verldens rikedom och lycka i sitt eget väsende. Hon
kände, att hon aldrig skulle ställa stora anspråk pä
honom. Det var icke han, som skulle göra henne
lycklig — hennes lycka fans hos henne själf allena,
och den kunde ingenting beröfva henne.
Lyckan att älska! att ändligen älska så helt och
fullt, att ingen återgång var möjlig, att ingen tvekan
längre fans. Hur underlig, hur stor, hur. rik var icke
denna lycka för henne, som så länge slitits af tvifvel!
Och så oberoende den var af alt och alla! Yttre
omständigheter, försakelser, uppoffring af alt det, som
*hittils varit henne kärt — härpå tänkte hon icke
längre. Och icke häller på, om han älskade henne
lika högt som hon honom, om han skulle varit i
stånd att offra för henne hela sin lifsgärning, så som
hon nu ville göra det för honom.
Och då hon såg på den spänstiga, ungdomligt
käcka gestalten, som aftecknade sig så mörk och
kraftfull mot den ljusmättade luften därute i den stora
ensamheten på högfjället, och kände hur hon älskade
hvarje linie i denna gestalt, så inbillade hon sig, att
om han också ej brytt sig om henne det minsta, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
