Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å, dét ar alldeles öfver nu, sade Aagot. Hon
sitter och läser Dante på lilla terrassen.
Kan jag få gå och tala med henne? frågade
han. Jåg måste göra henne mina ursäkter.
Ja, det kan ni gärna, svarade Aagot och
anvisade platsen, där Alie satt, undangömd på en ter
rass inåt en inre gård. Markisen förundrade»sig
något öfver, att Aagot icke följde med utån, lämnade
dem ensamma, liksom han många gånger hade
förundrat sig öfver den frihet, hvarmed Alie gick
omkring ensam öfverallt, i motsats till Hans
lands-mahinnor, som alltid voro följda och öfvervakade.
Hon satt med en stor, tjock upplaga af Diviria
Commedia med förklarande noter i knäét, men hon
läste ej utan drömde, med fotterna på en pall och
armbågarna på knäna, pannan i händerna.
Hon var ännu i ett nervöst uppror efter scenen •
i grottan, hela hennes inre skalfde. Hvad betydde
detta,, som tilldragit sig mellan dém? Hväd var det
för en yrsel, som gripit henne? Hon älskade honom
icke — nej, detta var åtminstone icke kärleken,
sådan hon alltid tänkt sig den. För hennes
föreställning hade kärleken framför allt varit själsfrändskap,
djup förståelse af hvarandras väsen, beundran för
något öfverlägset — den borde vara något så stort,
så hela personligheten genomträngande,
tillfredsställande både hufvudets, hjärtats och karaktärens kraf,
att hön misströstat om att någonsin kunna möta den
i en form, som motsvarade hennes fordringar. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
