Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid, i läsningen inlagt så mycket af personlig känsla,
att diktarens ord föreföllo som ett omedelbart uttryck
af hans egen stämning. Florence, som hade anlag
åt det sentimentala, blef gripen af det mjuka,
känsliga föredraget, och utan att ha förstått mycket af
" dikten, utbrast hon: Hvad det är vackert! Och hvad
jag har sympati för den stackars olycklige skalden!
Jag önskar, att jag känt honom.
Skulle ni då velat trösta honom? frågade han
med ett något tvetydigt leende. Ni vet väl, att han
var så ful, att ingen kvinna någonsin älskade honom.
Detta var honom en stor sorg — han var nog naiv
att inte begripa, att det var en verklig lycka för
honom.
Hvarför en lycka?
Emedan han fick behålla sina illusioner — dessa,
som vi andra mister, innan vi fyllt tjugu år. Han
trodde alltjämt, att det var något mystiskt,
öfver-svindlande lycksaligt i kärleken.
Alie såg på honom uppmärksamt.
Öch tror inte ni det? frågade Florence.
Hvad?
Att kärleken är — att det är något mystiskt —
stort —
Jo, mystiskt — så länge man inte försökt den.
Hvem kan bli klok på er, utbrast Florence.
Ibland talar ni känslofullt, poetiskt, som Leopardi
själf — och ibland har ni något så retsamt hånfullt
Ja, hvad är »det för märkvärdigt i det. Har ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
