Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena ger sig helt, på lif och död — och den andre
bara på lek.
De hade sänkt stämmorna och talade nu så lågt,
att de ej kunde höras af de andra, som sutto på den
motsatta sidan i båten.
Ger nian sig till er, ger man sig icke på lek,
hviskade han.
Då de gingo hem upp för den lilla fotstigen
mellan trädgårdsmurarna, som låg djup som en hål*
väg i svart skugga, fann Serra tillfälle att jämte Alie
komma bakom de andra. Han lade armen om henne
och drog henne in emot muren, så att de ej kunde
ses, om någon vände på hufvudet, och hållande henne
fast sluten intill sig kysste han henne med dessa
snabba, hetsande kyssar, som liksöm betogo henne
andedräkten.
Vill du vara min? frågade han. Min helt och
hållet — utan löften, utån framtid, utån världens
inblandning — min hemliga brud?
På muren ofvanför deras hufvuden klängde
rosen-rankor, hvilka hängde ända ut öfver vägen och
blandade sin milda, söta doft med orangeblommans mer
berusande och magnolians bedöfvande, nästan
kväf-vande vällukt. Där i den löfrika, mörka trädgården
midt emot var ett stort magnoliaträd, som just var
belyst af månen, där det stod ensamt på en gräsmatta,
under det citronlunden nedanför låg i djup skugga.
Man såg tydligt den enda, jättelika förunderliga hvita
blomman, som i sin stela fullkomlighet förefaller så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
