Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Serra återföll i sin förra uppsluppna ysterhet.
Han satte sig att rida grensle på en stol i galopp
öfver hela golfvet, han draperade’ sig till en arab
med teservetterna och bordduken och satte sig på
marken med korslagda ben, strax därefter var han
en siciliansk bandit med en hårlugg öfver ögat och
dolken under kappan, som stod på lur i skuggan af
muren och kastade sig öfver Rikard, då denne kom
i närheten, med ett så plötsligt, kattlikt språng och
fordrade portmonnä och klocka med så hotande
stämma och minspel, att flickorna skreko till.
Hvad går det åt er? sade Alie, som skrattade
med de andra, men som dunkelt kände, att det låg
något bakom denna uppsluppenhet.
Det är, emedan ni reser i morgon.
Så, ni är glad för det?
Nej, det är inte därför jag är glad, men sista
akten i en komedi kan aldrig vara nog munter. Nu
har jag spelat komedi för er i två hela månader och
nu vill jag sluta med ett glansnummer.
Alla flickorna ville veta, hvad han menade med
att han spelat komedi.
Har jag inte gjort er min kur allesamman,
kanske? frågade han. Och jag slår vad, att ni tagit
mig på allvar allihop. Endast signora Aagot icke
— hon är den enda, som aldrig velat tro, att jag
varit förälskad i henne–
Ni har’ för höga tankar om er själf som aktör,
utbrast Alie med exalterad munterhet Hvem tror
Ltf/ltr, Ur q/te. V. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
