Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stolte kavaljeren där, som bar ett af histor
riens största namn och hvars porträtt var måladt af
Salvator Rosa — denna rena italienska typ med de
på en gång lidelsefulla och milda svarta ögonen, den
elegant smidiga gestalten, det på en gång indolenta
och energiska i uttrycket — och denna blonda kvinna,
i hvars bild Tizian koncentrerat en främmande races
skönhetstyp, de hade naturligtvis varit ett älskande
par, men ingen frågade: Voro de giftaf Hvem var
hon? Hvad var hennes fars titlar, namn och
stamträd? Han stod i katalogen med alla sina titlar
uppräknade, hon var namnlös. Men hvad betydde allt
detta i en värld, där skönhet, ungdom och kärlek
härskade allsmäktigt.
Och alla dessa bilder af »la santa famiglia», där
moderslyckan och moderskärleken fått det skönaste
uttryck, som någon fantasi kan frammana, hur hon
kunde njuta af dem. Hon kunde sitta timtal och
drömma framför Peruginos och Botticellis fromma
madonnor, som i stum lycksalighet betrakta det
nyfödda barnet.
Någon gång bröts dock hennes stämning af
andra, mer oroande bilder. Midt i denna värld af
idealisk skönhet framträdde också en och annan ton
af mer sinnlig art: Rubens djärfva köttslighet afstack
bjärt mot italienarnes idealism. Här var det icke
längre en ängel, som med vördnadsfull hållning och
djupt bugande bragte den skygga, häpna jungfrun
budskapet om, att hon skulle bli mor. Här var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
