Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla mången gång finna aftonen lång i sin
ensamhet, Aagot skulle icke ha någon att rådgöra med,
när hon ville köpa en ny toalett, och Rikard ingen,
som lyssnade så uppmärksamt till honom, när han
låg på rygg på soffan och berättade om sina arbeten.
Och den lille skulle icke ha någon, som kunde rba
honom så bra. Men hvad mer, skulle icke ändå hvar
och en af dem, om de kunde, köpa den andres lif
med hennes utan tvekan? En främling var hon trots
allt ibland dem.
Och nu mer än någonsin förr, när hon skulle
sitta dar ensam med sitt brännande minne — ensam
med sin olidliga blygselkänsla, som hon aldrig kunde
förtro till någon.
Strax efter ankomsten till Frascati hade hon
gifvit hela sin förtviflan och bitterhet luft i ett bref till
Serra. Han älskade henne icke, hade aldrig älskat
henne, hvarför hade han då bedragit henne, hvarför
stört hennes lugn, hon var, om icke lycklig, så dock
sorglös och frisk till sinnet, då hon lärde känna
honom, han hade med afskyvärd konst experimenterat
med henne, lekt med henne så länge det roade
honom för att sedan, när han såg att det blef allvar
hos henne, att hon satte in sitt lif därpå, draga sig
tillbaka med en fras. Och han vågade ännu komma
och bedja henne att bevara som ett ljuft minne det,
som nu för henne blifvit till en oöfvervinnelig skymf.
Och — hon kunde ej afhålla sig från att tillägga
dessa ord, fastän hon blygdes för dem och vämjdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
