Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ville säga henne, men hon var så van att
rådgöra med henne om allt, att hon, trots den
vaknade svartsjukan, ej fann annan utväg än att för
henne lätta sitt hjärta i det stora bekymmer, som
be-gynte mer och mer tynga hennes sinne. Då ingen
svarade på hennes knackning, öppnade hon dörren
och tittade in. Redan utgången! Men hvad —
hennes koffert var ju borta! Med detsamma fick hon
ögonen på ett bref, adresseradt till Rikard, som låg
framme på bordet. Hon tog det, tvekade ett
ögonblick, i det alla hennes instinkter af snäll och
väl-uppfostrad flicka och klanderfri hustru uppreste sig
mot den handling, hvartill dock svartsjukan
omot-ståndligt dref henne — bröt brefvet med darrande
händer och läste: Jag reser till Genova och ber dig
att lämna mig i fred. Kom ihåg, att intet ger dig
rätt att ingripa i mitt lif, men den minsta
finkänslighet borde tvärt om förbjuda dig att blanda dig i
mina förhållanden och att döma öfver mig. Jag
sätter åtminstone blott min egen lycka på spel.
Aagot gick direkt till Rikard och räckte honom
brefvet.
Du har läst det? frågade han, sedan han
genomögnat det.
Ja.
Och — hvad — hvad är ditt intryck?
Att det är godt att hon rest, sade hon och lade
armarna på hans axlar. Nu har du bara mig —
tnen du ska fa se, att jag ska bli mycket mer för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
