Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till fru Rode hade hon skrifvit, att hon var på
resa med markisinnan. Och hon hämtade alltid själf
sina bref på det lilla postkontoret i närheten. Hon,
som aldrig förr ljugit i hela sitt lif, fann det nu lätt
och naturligt att bedra alla. Hon var inne i en
trollkrets, som drog sig allt tätare omkring henne, och
allt det utanförstående blef så overkligt och långt
borta.
Andrea öfverlämnade sig under tiden fullkomligt
sorglöst åt lyckan att slutligen äga henne på det
sätt, han alltid åstundat, ensam, undangömd och
uteslutande för sig själf. Alla moln hade vikit från hans
sinne och hans lycka var jublande, full af lidelsefulla
och ystra utbrott, den var ett oafbrutet, girigt tagande
— han tyckte sig aldrig äga henne nog, han var
svartsjuk om hvarje stund och kunde ej finna sig vid
att hon ett ögonblick var sysselsatt med något annat
än med honom.
Då hon någon gång satte -sig ned för att skrifva
till fru Rode, stod han otåligt öfver henne och klagade
alltid, att det blef för långt, ehuru dessa bref blefvo
allt kortare och mer sällsynta.
Men en gång kom ett bref från Aagot, som
återväckte Alies känsla för dessa, som hon förr kallat
de sina, så lifligt, att hon strax satte sig ner att
skrifva ett långt svar.
Aagot meddelade henne, att hon väntade en
tillökning i sin familj inemot jul och att hon var mycket
glad häråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
