Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och begriper du inte, att en sådan liten flicka
skulle jag strax ledsna på och förakta. Men att bryta
en vilja som din, att se en stolthet som din krypa
till korset, att göra dig så förälskad, att du inte
längre bryr dig om något annat än bara att hålla
mig fast till hvad pris som helst — det är något,
som lockar mig.
Det var redan mindre frimodig tillförsikt i Alies
ton nu än förr, då hon svarade: det ska ändå aldrig
lyckas dig.
De gjorde ej några stora fjällstigningar, emedan
en viss indolens, som alltid låg i hans väsen, smittat
äfven henne, och äfven emedan de ej ville underkasta
sig obehaget att ha en förare, som störde dem med
sitt sällskap. Men de gjorde emellanåt mindre
ströf-tåg, letade sig fram själfva på de små skogsstigarna,
ofta förirrande sig in i vilda snår, där de då
sorglöst lade sig ned att hvila i gräset hela timmar,
likgiltiga för om de någonsin mer skulle hitta tillbaka
till hotellet.
Som Alie var mer van än han vid att ströfva
fram i sådan vildmark och kände sig som hemma
hos sig bland dessa tallar och granar, bergsknallar,
mossor och brusande bäckar, ville hon alltid leda
vägen; men han ville gå efter sitt hufvud och så
tvistade de ofta om hvilken af de olika fotstigarna
de borde välja. Han afgjorde dock alltid saken
kort med att gå den väg, han ville, och Alie följde
protesterande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
