Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofvanpå feriedagarna — skulle du ha lust att byta
öde med någon af dem?
Neeej.
Du drar på det. Men hur kan ett hvafdagslif
följa ofvanpå sådana feriedagar som våra? Det är
omöjligt. Öm vi skulle göra en alpbestigning — men
en riktigt svår och utan förare — vi förirra, oss,
mörkret och snöstormen öfverfaller oss — vi gör ett
falskt steg — det är så lätt — en lina bunden om
lifvet för att göra oss oskiljaktiga — och så: buona
notte! Det vore en lösning så god som en annan —
bättre kanske än någon annan.
Det hade ej på länge kommit någon ny gäst till
hotellet, då en afton ett ungt par steg ur diligensen
och begärde ett rum för natten. De sade sig ämna
fortsätta resan följande dag och medförde intet
bagage. De fingo sitt rum vägg i vägg med Alies och
med en dörr emellan, hvilken var tillstängd med en
tung, gammal soffa, där Alie och Andrea brukade
tillbringa sina aftnar tillsammans. De hade med ett
visst intresse iakttagit de nykomna vid bordet. Hon
var påfallande vacker med stolta, energiska drag,
stora, djupblå, lidelsefulla ögon och en yppig,
vällustig mun. Han hade ett mycket fint, ädelt formadt
hufvud och en smärt, elegant gestalt. Men det var
något trött och slappt öfver hela hans personlighet,
Oaktadt han ännu var helt ung, ögonen voro urgräfda
med blåa skuggor, hufvudet nästan kalt, uttrycket
prägladt af lifsleda och ett slags dof förtviflan. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
