Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hennes lif kunde han ej i denna stund lagt ett
ord i vågskålen för att påverka hennes beslut.
Jag begär naturligtvis inte, att du ska bestämma
dig i kväll, af bröt slutligen Rikard den pinsamma
tystnaden. Jag är beredd att vänta — så länge du
vill — jag har tagit- in på det andra hotellet — jag
ska inte besvära dig — när du vill kalla mig till dig
är jag beredd, det är all-t/— du kan fullständigt
förfoga öfver mig.
Därmed afskedade han sig och Andrea följde
honom till dörren, utan att Alie ännu hade växlat
en blick med honom eller uttalat ett enda ord under
hela tiden han varit inne i rummet.
Då de åter blefvo ensamma och dörren var läst,
löste sig hennes krampaktiga stelhet, hon kastade sig
på golfvet framför Andrea med hufvudet i hans knä
och utbröt med en ström af tårar: Andrea! Andrea!
bed mig stanna. Bed mig!
Han sköt henne bort, häftigt, nästan våldsamt,
och sprang upp.
Jag kan inte! ropade han.
Hon kröp efter honom på golfvet, hon hängde
sig fast vid hans knän och upprepade blott under
strömmande tårar: bed mig! bed mig! Säg bara ett
ord, att du vill det, säg bara, att utan mig ska du
bli olycklig, ska du gå under. Säg, att du, liksom
jag, hellre vill bära allt, än skiljas! Bed mig,
Andrea !
Jag kan inte — jag kan inte! upprepade han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
