Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Ty den gudomliga rättvisan sargar dem så, att
fruktan förvandlas i åstundan.)
Ja, hon längtade efter morgonen, hon längtade
efter att sitta i vagnen och se för sista gången dessa
drag, denna gestalt, som hon älskat så våldsamt, så
vanvettigt, utan att dock kunna vinna det, på hvilket
hon samlat all sin själs energi med en sådan
intensitet, att det syntes henne som blödde hon däraf ur.
tusen sår — att vinna honom helt och för alltid.
Han hade ej kunnat gifva henne det sista prof, som
hon satt såsom villkor, som hon måste sätta som
villkor för att knyta sig varaktigt till honom — han
hade ej kunnat uttala det enda lilla ord, som skulle
varit nog för att få henne att underkasta sig allt.
Hon hade gifvit efter punkt för punkt af sina
fordringar, hade vikit steg för steg — men i detta sista
kunde hon ej vika. Han måste en gång vilja, klart
och bestämdt vilja äga henne för alltid — hon hade
förgäfves väntat därpå hela tiden, och när han ej
heller nu kunde taga ett sådant beslut, så hade hon
intet val.
Han kom och gick ännu ett par gånger under
natten; hvilade sig stundtals i soffan, men gick snart
ut igen. Hon låg med slutna ögon och bultande
pulsar, räknande klockans knäppningar tills hon
somnade däraf, alltid för att åter vakna med en
ångest-full känsla under bröstet, som skulle hon svimma
eller kväfvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
