- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
72

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72 UR MINNET OCH DAGBOKEN.

tog hon sin bibel, visade oss den ett ögonblick och
lade den sedan på ett bord i rummets ena hörn.

När vi nu uttalade vår öfverraskning och glädje att
här finna någon, som vördade och läste Guds heliga
ord, upplystes hennes ansikte och hon bekände sig vara
en troende kristen. Hon hade vid vårflyttningen
kommit till Stockholm, i början af maj, för att söka
anställning i ett kristligt hem; men det hade varit för sent, så
att hon icke kunnat erhålla någon annan plats än den
hon nu, på ett halit år, hade nödgats antaga och
hvilken visserligen var mycket svår för ett kristet sinne.
»Dock kan man», sade hon, »med Guds hjälp förblifva
en kristen äfven här, åtminstone till en tid.»

På vår fråga, huruvida hon hade ledigt om
söndagarna, så att hon finge höra Guds ord, sade lion sig
vara ledig några timmar hvarje söndags förmiddag,
då hon plägade gå antingen i lilla Djurgårdskyrkan, de
dagar där hölls gudstjänst, eller också i den närbelägna
Skeppsholmskyrkan. Men då lion icke ägde någon
bekant inne i staden och blott hade några timmars
ledighet, hade lion icke ännu kommit att gå till någon annan
kyrka, i själfva staden.

Slutligen hemställde lion halft förläget, om lion
vågade fråga hvilka vi voro, som kunde intresseras af
en för de flesta så likgiltig sak, som om en
värdshusflicka får höra Guds ord eller icke.

När vi nu nämnde våra namn, blef hennes glädje
obeskriflig. Hon hade i sin hembygd ofta hört oss om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free