Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
äldre, fryntlig man, som gick omkring till den ene efter
den andre af de medresande och tilltalade dem på
engelska, utan att dock lyckas erhålla svar af någon enda.
En stund åsåg jag med deltagande den vänlige mannens
försök och hans ledsnad, då en hvar endast skakade på
hufvudet, till tecken att ej ha förstått honom. —Äfven
jag var visserligen icke nog hemma i engelskan att
kunna föra ett obesväradt samtal på hans språk; men
likväl när han till sist nalkades mig, tog jag mod till
mig och svarade några ord. Det var rörande att se
hans belåtenhet öfver att ändtligen vara förstådd. Och
ehuru jag strax sade, att jag väl förstod, men ej kunde
tala hans fosterlands språk, så måste hvarje invändning
falla för hans varma uppmaning att fortsätta. Han
kunde något litet svenska, jag något engelska; därtill
använde vi tyska, franska eller latinska ord, allt efter
som det föll sig; och så började ett af de
egendomligaste och därjämte lifligaste samtal, jag någonsin varit
med om. Ty Lumsden var en eldig och eldande
kri-ten; hans tal måste rycka med sig äfven flegmatiska
naturer, mycket mer då sangviniskt anlagda.
Han nämnde sitt namn, sade sig vara stadd på
resa för att besöka professor Torén i Uppsala, och
frågade om jag kände denne. Vid mitt jakande svar, och
vid underrättelsen att jag var teologie student, ljusnade
L:s ansikte. Han började nu lifligt tala, först om
kyrkliga förhållanden, men sedan om själfva lifspunkterna
och om de tre villkoren för ett rätt prästerligt sinne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
